politikdelen.blogg.se

Tankar och reflektioner om det inrikespolitiska läget

Förbifarten är nu stoppad, men kostar fortfarande massor

Publicerad 2014-10-31 06:00:00 i Ekonomi, Förbifart Stockholm, Magdalena Andersson, Politik, Skatt,

Stockholms handelskammare har beräknat den totala samhällsekonomiska kostnaden för förseningen till 2 miljarder kronor.
 
Det betyder att stoppet kostar skattebetalarna ungefär 4 miljoner kronor om dagen och att det är tur att skatterna höjs för att finansiera denna kostsamma paus. 

Anledningen till att Förbifarten kostar pengar medan arbetet står stilla är många. Bland annat handlar det om redan skrivna kontrakt med entreprenörer som får betalt oavsett om arbetet fortskrider eller inte, dessutom finns en överhängande risk att de stämmer staten för avtalsbrott då de har knutit upp mycket resurser i arbetet kring förbifarten som nu står stilla. 
 
Dessutom finns det mycket som inte kan lämnas liggande. Hål måste täppas igen, det måste snyggas upp och ledningar som redan håller på att dras om måste färdigställas.
 
I Dagens Industri går det att läsa Regeringens order att avbryta projektet får konsekvenser för en hel bransch. Bolag som Skanska, Peab och NCC har stora arbetslag sysselsatta med att räkna på entreprenader i miljardklassen som nu skjuts fram. Kännbart blir det också för de bolag som redan arbetar med bygget. ÅF är ett av dem och kostnaderna för teknikkonsultens arbeten är redan över 200 miljoner kronor. Bolaget fortsätter dock tills vidare med arbetet och det råder en stor förvirring vad som egentligen gäller. Det finns också en rad arbeten som inte går att frysa trots regeringens beslut. Dit hör bland annat omfattande omdragningar av vattenledningar som nu pågår för omkring 200 miljoner kronor.
 
Detta är inte att ta ansvar för Sveriges ekonomi eller att finansiera allt krona för krona, vilket Magdalena Andersson upprepar så ofta att man kan tro att hon gått som trainee bredvid Anders Borg. Det är ett slöseri med skattebetalarnas pengar och försenar ett viktigt infrastrukturarbete som behöver färdigställas omgående.
 
Men förbifarten är ju inte förhandlingsbar, det lovade S innan valet.

Brist på mediedrev symptomatiskt med en rödgrön journalistkår?

Publicerad 2014-10-30 06:00:00 i Alliansen, Miljöpartiet, Politik, Åsa Romson,

När Expressen varit aktiv och granskat Miljöpartiet har andra medier varit långsamma med att följa efter. Det blir ett kortare inslag som sedan okritiskt lämnas åt historien. Det senaste är en högt uppsatt statstjänsteman inom Miljöpartiet som har dömts för narkotikasmuggling (av en narkotikaklassad svamp). 
 
På kort tid har Expressen avslöjat hur:
  • Romson målat sin båt med miljöfarlig färg
  • Tankat med skattebefriad villa-diesel i samma båt (smitit från att betala energiskatt med andra ord)
  • Dumpat gråvatten i Östersjön
  • Har ett toppnamn som är dömd för narkotikasmuggling
Det intressanta är att samtliga avslöjanden kommer från Expressen. Övriga media har endast återrapporterat det som avslöjats och utvecklar inte frågorna mer kritiskt - eller avkräver Miljöpartiet på svar.
 
När Expressen försöker ta kontakt med Eva Romson får de endast ställa frågor genom sms (Foto: Wikimedia Commons och Niklas Svensson/Instagram)
 
Det är därför en märkbart pressad Romson som inte vill svara på frågor direkt, utan behöver tid på sig att formulera sina svar.
 
Att den svenska journalistkåren till mycket stor del (41% enligt en undersökning av JMG 2012) är miljöpartister kan vara en förklaring till den minimala granskning och kritik partiet får. De befinner sig i någon form av fredad zon eftersom man inte vill vara för kritisk mot det parti man själv står nära.
 
En borgerlig politiker tvingas avgå efter mediedrev om en obetald tv-licens. En toppolitiker från Miljöpartiet kan vara en miljöbov utan att något allvarligare än ett kort inslag i Rapport sker. Detta är inte en bra journalistik eller en vettig objektivitet.

Liknande inlägg

Löfvens brist på erfarenhet gör sig återigen påmind

Publicerad 2014-10-29 06:00:00 i Alliansen, EU, Jonas Sjöstedt, Politik, Stefan Löfven, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet,

Innan helgen, den 24/10, skulle Stefan Löfven få med EU-nämnden på sina klimatmål som var 50% lägre klimatpåverkande utsläpp i atmosfären till 2030 mot 1990, andelen förnyelsebar energi ska vara 40% och energieffektiviseringen ska ligga på 30% 2030.
 
Dvs, 50, 40, 30. 
 
Men när han presenterade sina krav blev det fel från start. Istället för att gå ut med sina mål råkade han räkna upp sin smärtgräns direkt, 40%, 27% och 30%.
 
 
 
Detta innebär att det inte behövdes några förhandlingar och Löfven tvingas att driva alliansens politik i Bryssel eftersom Sverigedemokraternas mål var att stödja det mest återhållsamma förslaget. Partiledaren för Vänsterpartiet, Jonas Sjöstedt, fick kliva in och rädda Löfven genom en time-out där han kunde förklara att Löfven nu gett sig själv sämsta möjliga utgångspunkt.

Efter att mötet återupptagits efter en paus kom statsministern tillbaka och begärde stöd för formeln 50, 40, 30. I det läget gav Sverigedemokraterna sitt stöd till Alliansen vars klimatpolitik slutligen gick segrande ur ett mycket förvirrande möte.

En liknelse kan vara när en försäljare vill få någon att köpa en dammsugare. Försäljaren begär 5000 kronor, men vet att han fortfarande går med vinst vid 3000. Han kan därför gå ner till 3000 kronor, men berättar naturligtvis inte detta i förväg - vilket är precis det Löfven råkade göra.
 
Den förklaring till misstaget kan vara det faktum att Löfven är van vid att förhandla bakom stängda dörrar och helt missade att detta möte skedde inför tv-kameror och är helt offentligt. Det är misstag som grundar sig i bristen på erfarenhet han har inom riksdagen, även om han anses vara en bra förhandlare i vanliga fall.

Om

Min profilbild

Alexander

Civilekonom, politiskt intresserad sedan många år och aktiv inom lokalpolitiken. Inlägg kommer varje dag med undantag för helger och röda dagar.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela