politikdelen.blogg.se

Tankar och reflektioner om det inrikespolitiska läget

Offra en arbetsgrupp till förmån för en annan

Publicerad 2014-10-28 06:00:00 i Arbete, Budget, Ekonomi, Magdalena Andersson, Politik, Rödgröna, Socialdemokraterna, Välfärd, Vård,

Detta är precis det regeringen gör med sin nya budget. Genom att ta bort den halverade arbetsgivaravgiften för unga och sedan använda vården som arbetsmarknadsregulator visar regeringen att vården är viktigare än något annat yrke för unga.
 
Det är främst inom telefonförsäljning, handel, hotell och restaurang som många ungdomar arbetar inom och som nu får det mycket svårare att bibehålla sin kvalité med antalet anställda. Anledningen till höjningen är regeringens vilja att i stället införa insatser som riktar sig direkt till de unga som står längst ifrån arbetsmarknaden.
 
Runt en femtedel av alla ungdomar som har ett jobb, 90 000, arbetar inom detaljhandeln. Kritiska röster från ovannämnda branscher får ingen gehör då finansminister Magdalena Andersson, tillsammans med V och Mp har bestämt sig för att offra denna grupp ungdomar.
 
Några av kritikerna meddelar följande till Dagens Nyheter:

"För oss blir det här en enorm kostnadsökning, två tredjedelar av våra 550 anställda är under 26 år. Vi flyttar omgående en del av verksamheten till London, och vi blir mer försiktiga med att plocka in unga utan erfarenhet." - Urban Ståhl, vd på callcenterföretaget Online Fulfillment.

"Nära tre av tio handlare sade i oktober att höjda arbetsgivaravgifter tvingar dem att minska antalet anställda." - Karin Johansson, vd för Svensk Handel.

Dessa pengar som kommer in från den höjda arbetsgivaravgiften ska bland annat gå till traineeplatser genom 90-dagarsgarantin. Den innebär att ungdomar garanteras ett arbete inom 90 dagar och kan under 12 månader få en traineeplats inom vården. 

Det finns flera stora problem med att använda vården som arbetsmarknadsregulator. Just nu behöver vården en stor mängd specialistsjuksköterskor, inte outbildade ungdomar som var och en behöver handledare för att kunna utföra sina tänka arbetsuppgifter. De som har varit uppmärksam på nyhetsrapporteringarna gällandes vården under den senaste tiden har utan tvekan märkt att vården skriker efter sjuksköterskor och att arbetsbelastningen är mycket tung. Hur ska detta underlättas när sjuksköterskorna får ännu mer att göra när de måste ta hand om ungdomarna som tvingas in av regeringen?

Sjuksköterskorna har dessutom gått en flerårig eftergymnasial utbildning för att få arbeta där de är, att då sätta in outbildade ungdomar blir att nedvärdera det arbete de lagt ner för att få den anställning de har. Förutom att sjuksköterskorna nu måste ta på sig ytterligare en roll så riskerar detta att leda till färre anställningar totalt sett av sjuksköterskor. Om arbetsgivaren får gratis arbetskraft av regeringen minskar incitamenten att anställda utbildade sköterskor och de som är kvar får en ännu högre belastning.

Regeringen ger tydliga signaler när de tar bort arbetsgivaravgiften. De menar att vissa arbetsområden kan offras till förmån av andra. De privata kan klara sig på egen hand medan de statliga får mer pengar. Detta beslut har två tydliga förlorare, arbetsgivare och anställda inom den privata sektorn.

Budgetpresentationen 2014

Publicerad 2014-10-23 15:51:25 i Alliansen, Arbete, Budget, Centerpartiet, Ekonomi, Folkpartiet, Förbifart Stockholm, Magdalena Andersson, Miljöpartiet, Moderaterna, Politik, Rödgröna, Skatt, Skola, Socialdemokraterna, Stefan Löfven, Välfärd, Vänsterpartiet,

Magdalena Andersson är envis. Trots all kritik som riktats mot hennes svartmålning av den svenska ekonomin står hon fast vid hur dålig den är. Ladan är fortfarande tom och det är en åtstramande poltik som måste föras. Hon trycker på de stora underskott vi har, trots att ett överskott inte är att satsa på under en lågkonjunktur. Att Alliansen redan i våras berättade att ekonomin inte är så bra för tillfället och att de inte kan lova stora reformer på grund av detta nämner hon inte. Tvärtom fick Alliansen hård kritik från oppositionen för sin restriktiva politik. Hon verkar vara förvånad över att läget är precis som Anders Borg har sagt under ett års tid och att hennes reformer inte kan antas i sin helhet.
 
Nu har hon lagt grunden för en restriktiv politik och har en anledning till att inte göra alla de reformer som utlovats innan valet och kan använda den "dåliga" ekonomin som ursäkt. Det finns utöver detta många vallöften som fått försvinna efter samarbeten med Mp och V. I dagsläget har inget fått det de gått på val på och alla har fått kompromissa i efterhand på ett sätt som borde göra deras väljare förvånade då de inte får vad de röstat på.

Det är extra överraskande att regeringen satsar 80 miljoner kronor på fritt inträde på statliga museer och att det läggs ca 270 miljoner kronor på att öka den kulturella närvaron i miljonprojekten när statens finanser nu är så oerhört ansträngda.
 
Idag upprepar Andersson Borgs mantra "krona för krona" gång på gång men försöker få det att låta som hennes egna ord i sammanhanget. "...det här är en regering som har högre ambition på välfärden än att sänka skatten", säger hon och förminskar de satsningar Alliansen gjort under sina 8 år.
 
Vinsterna i välfärden ska begränsas så att man inte kan ta ut vinst på bekostnad av begränsning av kvaliteten. Det låter bra i teorin, men det nämns inte att de privata investerar mer i sin verksamhet, har en lägre vinstmarginal än andra inom samma sektor, har fler nöjda användare och högre löner än inom den kommunala. Regeringen lyssnar inte på företagen som är Sveriges grundbultar, utan går enkom på egen ideologi och experter inom de egna leden.
 
Andersson fortsätter med att de som har högre inkomster får möjligheten att bidra lite mer till vår välfärd. Vilket i en första läsning låter bra och rimligt - tills man tittar närmare på vad detta kommer att innebära. Marginalskatten för en höginkomsttagare ökar till totalt ca 60% av inkomsten. Att få behålla 40% av det man tjänar motiverar inte till ett hårdare arbete eller högre studier. Andersson räknar med människans solidaritet och att det inte existerar en övre gräns på vad man är beredd att betala i skatt. 
 
Resultatet av detta är uppenbart, för alla med grundläggande ekonomiska kunskaper, att detta inte kommer att öka statens inkomster som de räknar med. Om man tjänar över den brytpunkt som leder till en marginalskatt på 60% så tar man inte ut denna lön som en beskattningsbar inkomst. Man väljer naturligtvis att få den överstigande lönen i olika förmåner (t.ex. bonus), som utdelning i företaget eller arbetar färre timmar. Detta betyder i realiteten att läkaren som arbetar jour nattid kommer att betala en högre skatt än banktjänstemannen som får en bonus. Detta är inte rimligt och innebär en total avsaknad av incitament att anstränga sig för att nå befordringar eller ta en högre utbildning.
 
Regeringen kommer även att fullfölja sina idéer om trainee-jobb för unga. Tanken är att detta ska ge unga en arbetslivserfarenhet som senare leder till nya jobb. Det finns ett flertal problem med dessa jobb. För det första kommer det innebära en högre belastning på de som redan är utbildade inom området som nu tvingas vara mentorer för outbildade, det blir dessutom en nedvärdering av deras arbetslivserfarenhet och utbildning när man låter ungdomar göra deras jobb utan bakomliggande kunskaper. För det andra gäller detta endast under 12 månader och kommer att betyda en ruljans av ungdomar som kommer utnyttjas som billig arbetskraft istället för att nyanställa och vidareutbilda. För det tredje, och kanske viktigaste, att ordna arbete genom bidrag skapar ingen inkomst till staten. Det kommer att kortsiktigt förbättra statistiken men ger ingen tillväxt eftersom detta inte är en investering som görs av företag/individer, utan vi betalar egentligen för jobben själva genom skattepengar.
 
Det blir nu dubbelt så dyrt att anställa unga under 25, en kostnad på totalt 19 miljarder genom att ta bort den sänka arbetsgivaravgiften. De höjer dessutom avgiften och skatten för äldre som arbetar kvar. Detta görs under en period där vi är i stort behov av arbetskraft och har en alltmer åldrande befolkning. En egenföretagare över 65 bestraffas dubbelt då både arbetsgivaravgift och skattebördan för den över 65 ökar. Inte ett ord nämns om behovet av en höjd pensionsålder.
 
För att ge ett exempel: om vi har ett litet företag med 10 anställda, varav 5 är unga så kommer kostnaderna att öka med 220,000 kronor per år. Det är inte svårt att förstå hur detta kan slå hårt på mindre företag där varje krona räknas. 
Utöver dagens sociala avgifter på 10,21 procent från och med det år man fyller 66 blir det en särskild löneskatt på 8,5 procent. Det är en avgift som inte förbättrar pensionen. Den totala avgiften blir alltså 18,71 procent
 
Regeringen menar att genom att det blir mycket dyrare att anställa unga, behålla äldre och vara företagare så kommer arbetstillfällena att öka.
 
Inte heller tar Magdalena Andersson upp löftet om 272 extra miljoner kronor för satsningen till idrotten.
 
Gymnasieskolan blir obligatorisk och grundskolan ska inte bli 10 årig. Vi är det land med senast skolstart i världen och Andersson frångår den förra regeringens arbete med att göra förskolan en del av grundskolan, samtidigt som de påstår sig satsa hårt på en kunskapsbaserad skola.
 
Den svenska polisen får minskat anslag under 2015, under en period där de bett om ökade anslag eftersom de för tillfället genomgår den största organisationsförändringen sen 1965 för att möta kraven på förbättrade utredningsresultat.
 
Rut-avdraget för läxhjälp tas bort helt och hållet och i övrigt halveras avdraget för alla under 65. Det betyder att de med lägre inkomster inte längre kommer ha råd att ge sina barn extra läxhjälp (om inte alla kan få ska ingen ha) och avdraget blir endast 25.000 kronor i övrigt.
 
De stora kostnaderna för pausen, och den eventuella nedläggningen, av Förbifart Stockholm och den planerade nedläggningen av Bromma flygplats nämns inte (fast denna nedläggning kommer inte att ske, det blir nu försenade investeringar istället). Bara förbifarten kostar ca 700 miljoner kronor under det halvår den nu är pausad genom bland annat kontrakt som är tidsbaserade oavsett om det byggs eller inte, men även genom en risk för böter för kontraktsbrott om arbetet avslutas. Att försena och fördyra infrastrukturprojekt är olyckligt. 
 
Att Vänsterpartiet har fått mycket att säga till om blev tydligt, inte bara i själva budgeten utan även genom Anderssons avslutning där hon nämner partiet och hur hon respekterar Sjöstedt för att ha tagit ansvar för Sverige och samarbetat. Det var en inte särskilt subtil känga mot Alliansen som inte ville samarbeta med regeringen, som om det vore en självklarhet. Det hon inte nämner är alla de vallöften som blivit svikna och hur alla de utsträckta händer har förvandlats till örfilar. Att inte Folkpartiet eller Centerpartiet samarbetar över blockgränserna handlar inte om en stenhård lojalitet, utan mer på att Löfven och Andersson flera gånger gått emot både Fp:s och C:s kärnfrågor som gör det mycket svårt för dem att faktiskt samarbeta.
 
Folkpartiets partiledare Jan Björklund kallar budgetförslaget som ett "jobbfientligt hafsverk"
 
Moderaternas Anna Kinnberg Batra menar att helheten är skadligt för svenskt arbetsliv.
 
Centerpartiets Annie Lööf kallar budgeten en återställarpolitik utan nyheter. Den slår hårt mot landsbygd och valfrihet. Även Lööf är övertygad om att Anderssons svartmålning av ekonomin är en ursäkt för att höja skatter och utgiftstaket.
 
Svenskt Näringslivs VD Carola Lemne säger att denna budget "...lägger en våt filt över investeringar och utveckling" (Dagens Industri 23/10)
 
Tänk er att Magdalena Andersson åker ner till Bryssel och berättar att den svenska ekonomin är usel, att ladorna är tomma och borden barskrapade. Hon skulle med största sannolikhet inte tas på allvar med tanke på större delen av EU:s ekonomiska läge idag. Det finns unikt billiga möjligheter att låna idag med de låga räntorna. Avkastningen är med största sannolikhet högre än räntan som måste betalas. Beräkningar som har gjorts visar att varje satsad krona på infrastruktur betalar sig med tre kronor. Att inte låna och använda sig av detta läge för att investera i eftersatt infrastruktur är oklokt.
 
Not: detta är taget direkt från budgetpresentationen i SVT 2, därav avsaknaden av källor som brukar vara närvarande. Allt är dock verifierbart genom svtplay.se

Liknande inlägg

Höjd marginalskatt skadar mer än det hjälper

Publicerad 2014-10-10 09:00:00 i Arbete, Budget, Ekonomi, Politik, Rödgröna, Skatt, Socialdemokraterna, Välfärd,

Härom dagen gick regeringen ut med sitt beslut att höja inkomstskatten för alla som tjänar mer än ca 36.000 kronor i månaden. 
 
Regeringen är övertygad om att en höjd skatt kommer innebära en motsvarighet i ökade intäkter. Men detta är inte en självklarhet. När en viss smärtgräns är nådd minskar i stället skatteinflödet till staten och ingen vinner eller gynnas. Denna minskning beror på skatteplanering, att personer med högre inkomst (som berörs av detta) kommer att välja bort löneökningar och istället ta ut ökningen i förmåner eller aktier.
 
Kommunalskatt, statsskatt och värnskatt ger en marginalskatt på ungefär 57 procent (beroende på kommunalskattens storlek) för den som tjänar över den nya brytpunkten för jobbskatteavdraget 123 000. Den som tjänar exempelvis 110 000 får en marginalskatt på 60 procent. Detta betyder att den arbetande får behålla 40kr av 100kr efter skatt.
 
Ger detta omvärlden en bild av ett land som främjar företagande, entreprenörskap och högre utbildning?
 
Johan Fall, skatteekonom på Svenskt Näringsliv, förklarar detta med att den som tjänar mellan 50 000 och 123 000 får betala tillbaka en del av jobbskatteavdraget. Därmed blir marginalskatten på varje extra intjänad hundralapp högre i det intervallet. (Affärsvärlden, 6/10)
 
Att höja skatterna för de så kallade höginkomsttagarna är symptmatiskt för en vänsterregering som ser rikedom som någonting att bekämpa för att nå en jämlikhet. Problemet är att inkomstsklyftor kan vara av godo och till och med eftersträvandsvärt till en viss mån.
 
På grund utav höga skatter, för både person och bolag, valde t.ex. Ingvar Kamprad att placera större delen av sina tillgångar utomlands. Detta ledde till stora inkomstsförluster för staten, men minskade samtidigt klyftorna genom att snittinkomsterna minskade. Hade han däremot stannat kvar i Sverige så hade inkomsterna från skatterna ökat, samtidigt som klyftorna ökade något - men Sverige hade blivit lite rikare.
 
Höjd skatt innebär även, naturligtvis, mindre pengar i plånboken. Detta drabbar den privata konsumtionen och påverkar intäkterna staten får från momsen negativt. Även sparandet minskar när den disponibla inkomsten sjunker. 
 
Något som är beundransvärt när man tittar åt vänster är deras människobild. De utgår från människans inneboende godhet och resonerar att de inte skulle skatteplanera, utan solidariskt skulle vara med och betala oavsett skattetryck. Tyvärr är människan mer självisk än så, man vill känna att man får lön för sin möda och få är beredda att belåna sig (studieskulder) för att sedan betala mer än hälften av sina inkomster i skatt.
 
 
 
 

Om

Min profilbild

Alexander

Civilekonom, politiskt intresserad sedan många år och aktiv inom lokalpolitiken. Inlägg kommer varje dag med undantag för helger och röda dagar.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela