Oro över Löfvens ministrar, de flesta saknar erfarenhet och relevanta kunskaper
Hela detta inlägg är en kritisk reflektion över Löfvens val av ministrar, kommentarer uppskattas och publiceras i sin helhet så länge de håller sig sakliga.
Om man börjar med Gustav Fridolin (Mp), den nya utbildningsministern ser man att han endast har en kandidatexamen i orientaliska språk. Han tog sin examen redan som 22 åring och började direkt inom politiken. Han har därmed en begränsad erfarenhet av arbetslivet utanför politiken och ska nu förbereda dagens ungdomar till denna.
Helene Hellmark Knutsson (S) blir den nya ministern för högre utbildning och forskning. Detta blir en minister som inte har någon erfarenhet av högre studier förutom enstaka kurser på universitetet och saknar därmed även en akademisk examen. (Källa: Sveriges Radio P4, intervju med Knutsson). Hon "...har lång tid bakom sig inom politiken, dock inte inom utbildningsområdet. Någon högskoleexamen har hon inte. – Hon har läst enstaka kurser, men har inte tagit någon examen, säger hennes nya pressekreterare.” (Svenska Dagbladet 4/10). Att en minister för högre bildning och forskning saknar relevant erfarenhet i tider när många röster har höjts efter de svaga resultaten i PISA-undersökningen är märklig.
Gabriel Wikström (S) som blev den nya sjukvårdsministern saknar även han formell utbildning och har ingen erfarenhet om ämnena som rör sjukvården. Lotta Gröning på Expressen kallade detta för regeringens osäkraste kort och "Här är det nog många socialdemokratiska landstingspolitiker som sitter stumma av förvåning". Många förvånas över att en såpass viktig ministerpost gick till någon så obeprövad. Han blev aktiv inom lokalpolitiken som 22-åring och saknar även han arbetslivserfarenhet.
Den person som, kanske inte överraskade mest, men som fått mycket uppmärksamhet är Mehmet Kaplan (Mp): “Till det mer uppseendeväckande hör att Kaplan ens kom på fråga som minister. Så sent som i somras sa han att unga svenska jihadister som åker ner till Syrien för att kriga inte är något större problem, utan att jämföra med de svenskar som frivilligt stred på Finlands sida under vinterkriget.” (Ledare i Dagens Nyheter 4/10). Det är olämpligt när före detta presstalesman för Sveriges Muslimska Råd (SMR) säger en sådan sak, men än mer uppseendeväckande när det kommer från en minister från riksdagen.
Kristina Persson (S), minister för strategi- och framtidsfrågor uppmärksammades i media där det framgick att hon säger sig veta, genom seanser, att hon levt under olika århundraden i flera livsformer. “Utnämningen förbryllar även om hon varit vice riksbankchef. För hon har varit borta länge. Och för att hon stod bakom flummet Tankekraft på 90-talet: Den påkostade kampanjen startades på initiativ av Persson, som berättade att hon kunde minnas flera tidigare liv – bland annat som piga. Arbetslösa fick gå kurser i astrologi. Rätt som strategiminister? Nja.” (ledare i Sydsvenskan 4/10).
Justitieminister Morgan Johansson (S) är, likt Beatrice Ask, inte jurist. Denna utnämning var inte speciellt överraskande. Tiden får avgöra om detta var ett bra val eller inte.
Sjukförsäkringsminister Annika Strandhäll (S): “Hennes ansvar spänner från sjukförsäkringen, över arbetsskadeförsäkring och a-kassa till pensioner och föräldraförsäkringen. Området innebär ansvar för många hundratals miljarder där små förändringar snabbt slår igenom i statskassan.” (Göteborgs-Posten 4/10). Hon är inte ekonom och är helt oprövad inom regering och riksdag.
Civilminister Ardalan Shekarabi (S): "Shekarabi ledde Socialdemokraternas kriskommission efter valnederlaget 2010. Han har även varit SSU-ordförande, en post han tvingades lämna efter skandaler runt medlemsantal samt att han använt pengar som skulle gått till integrationsprojekt till sin egen kampanj". (Näringsliv i SvD 3/10). Varför han har fått en ministerpost efter sina misstag är förvånande, men en förklaring borde inte vara långt borta när media granskar de nya ministrarna.
Alice Bah (Mp) blir kulturminister. Det var den största överraskningen. Hon var tidigare medlem i Muf, men menar att hon bara var det för festernas skull. Hon representerar nu Miljöpartiet där hon blev medlem 3 dagar innan hon officiellt fick posten som kulturminister. Hon har medial erfarenhet och varit delaktig inom flera kulturella områden som kan vara henne till hjälp som minister, men saknar helt politisk erfarenhet och kommer med sannolikhet få det svårt med förhandlingarna.
Åsa Romson (Mp) har blivit Löfvens högra hand som vice statsminister. Den röst som allra högst talat om vikten att vara klimatsmart och minska utsläppen är samma person som bottenmålar sin husbåt med giftig färg, använer miljöfarlig oljepanna och dumpar avloppsvatten rakt ut i Östersjön. (Expressen 06/10)
Detta är ett axplock från de nya ministrarna i Löfvens regering. Det är anmärkningsvärt med den brist på erfarenhet, både inom respektive område och inom politiken, som finns. Tittar man på valen 2006 och 2010 var det flera ministrar som fick avgå för betydligt mindre saker än ovanstående. Ett exempel är Maria Borelius, som fick avgå för att inte ha betalt TV-avgiften och anlitat svart städhjälp. Vilka ministrar som sitter kvar till mandatperiodens slut ska bli intressant att följa.
En intressant reflektion är bristen av granskningar från Sveriges Radio och TV4, som 2006 var betydligt mer aktiva i granskningen av de borgliga ministrarna. Men detta kan bero på t.ex. tidsbrist, men är ändå värt att notera.
